Shilajit resin
Shilajit består av fulvo- & humussyror som bland annat innehåller biotillgängliga mineraler. Resinet bildas naturligt på hög höjd genom långsam nedbrytning av växtmaterial. Shilajit är vanligt förekommande inom hälsokonsten Ayurveda. Förpackningsstorlek finns om 50 g och 100 g.
Shilajit är en naturlig substans som främst finns i bergsområden som Altai, Kaukasus, Himalaya, och i andra höga bergskedjor. Det är en klibbig, tjärliknande massa som till färgen är mörkt brun, nästan svart. Shilajit har en rök- och tjäraktig doft samt smak.
Shilajit bildas genom att växtmaterial långsamt bryts ned under värme och högt tryck på höga höjder. Processen kan ta allt från några århundraden till årtusenden. Växtmaterialet som bryts ned skapar fulvo- och hummussyror som bland annat innehåller biotillgängliga mineraler.
Det är själva nedbrytningen av organiskt material som ger shilajitens dess speciella smak.
Vad är humussyror och fulvosyror?
Humussyror och fulvosyror är båda organiska syror som ingår i humusämnen, vilka bildas vid nedbrytning av organiskt material i jord, vatten och torv.
-Humussyror har större molekyler med högre halt av kol och är enbart lösliga i surt vatten.
-Fulvosyror har mindre molekyler med en högre halt av syre och är lösliga i både alkaliska och sura miljöer. Därav är fulvosyror mer vattenlösliga än humussyror.
I jorden binder humussyror och fulvosyror bland annat mineraler. Fulvosyrorna är speciellt bra på att bära med sig mineraler genom kelatering. Det vill säga fulvosyran binder till en metalljon genom flera bindningspunkter, omsluter mineraljonen och skyddar den från andra ämnen i miljön. Eftersom fulvosyrorna är mindre och löser sig lättare kan de sedan tränga in till cellerna och transportera in näringsämnena.
Varför kallas det för resin?
Att Shiljait kallas för det engelska ordet resin eller på svenska harts är egentligen felaktigt. Harts är ett samlingsnamn för de safter som kommer från växter, till exempel kåda från ett träd. Det som gäller för alla resin/hartser är att de inte är vattenlösligt utan måste lösas med alkohol eller fett. Shiljait är vattenlösligt och därför egentligen inte en riktigt resin/harts.
Att det ändå kallas för resin beror antagligen på att konsistensen påminner om till exempel kåda, det klibbar fast på ytor men går ändå att rulla till en kula. Med kyla blir det hårdare och med värme mjukare. På ett träd så tränger sig kådan ut genom sprickor, på samma sätt ses shilajiten tränga sig ut genom bergssprickor när det är varmt och ser ut som berget blöder. Därav kallas shiljait även för mountain blood eller mountain tears.
Användning
400 mg per dag. 400 mg motsvarar ungefär en ärtas storlek.
Rekommenderad dos bör ej överskridas.
Lös upp shilajiten i varmt vatten eller ljummen mjölk. För smakens skull kan du lägga till lite honung eller kokossocker. Alternativt lägg Shilajiten direkt under tungan och låt den lösa upp sig långsamt.
Att mäta upp shilajit är inte helt lätt på grund av dess konsistens. Att vi valt motsvarighet en ärtas storlek är att vi testat att rulla en kula av shilajit i ögon mått mätt av ungefär en grön ärtas storlek. När vi vägde var vikten kring 410 mg. Så att utgå från en ärta storlek kan vara ett hjälpmedel.
För att få upp shilajiten kan du använda en tesked eller en matkniv och ta en klick, dra upp och snurra runt tills det liknar en ärtas storlek. Doppa sedan ned direkt i vattnet och rör runt.
Förvaring
Mörkt i rumstemperatur utom räckhåll för barn.
Shilajit hårdnar av kyla men även med tiden - allteftersom vattnet i den avdunstar. För att mjuka upp kall hård shilajit kan du lägga burken i ett varmt vattenbad. (upp till kanten på burken, ej över locket).
Om det sista i burken hunnit bli hårt kan du lägga i några droppar av ljummet rent vatten. Låt stå på ett lite varmare ställe några timmar. Om den fortfarande inte är tillräckligt mjukt upprepa processen till den konsistens du önskar.
Innehåll
Näringsvärde
| Näringsinnehåll per | 400 mg |
| Shilajit | 400 mg* |
Shilajit har många namn
Eftersom shilajit funnits länge har den också använts länge av lokalbefolkningen kring de olika bergsområdena. I Europa är den mest känd som Shilajit och förknippas ofta med det Indiska traditionella hälsosystemet Ayurveda. Lokalbefolkningen kring Altari kallar pastan ofta för mumijo eller Mumie.
Pastan har även andra smeknamn och andra namn från olika delar av världen som: mountain blood, mountain tears, vegansk asfalt, mineraltjära, Kao-Tun, Arakul Dshabal med mera. Det som är gemensamt är att Shilajit bildats på hög höjd under tryck, vilket gör att insamlingen görs på respektive bergskedja på flera tusen meters höjd.
